Mods versus rockers 2014

Lördagen den 6 september låg blåröken från brända bakdäck tät som dimman i Lützen. "Rockers" på potenta gamla engelska järn brände gärna lite däck för att sätta sig i respekt gentemot de lite vekare "modsen" som kom tuffande i parkas på sina italienska scootrar. Mods vs. Rockers möte på S:t Eriksbron i Stockholm firas till åminnelse av upploppen i Brighton mellan de rivaliserande två-hjuls subkulturerna.

En av The Who auktoriserad originaljacka köpt på Carnaby street 

The Whos dubbelalbum Quadrophenia från '73 blev film sex år senare. Sedan dess har "mods" kommit att förknippas med den brittiska mods-stilen med modemedvetna unga killar som körde italienska Lambrettor nedtyngda med extraljus och backspeglar.

Det ska vara lull-lull med speglar och extraljus. Coolt!!

Från min barndom på mitten av sextiotalet minns jag dock inte att svenska mods körde scooter. De var visserligen klädda i militärparkas, men här fanns en mer uttalad politisk udd. Parkasarna var med svart tuschpenna fullklottrade med politiska budskap typ "antiatomvapen-märken" och "USA ut ur Vietnam".  Jag minns också att de svenska modsen redan tagit intryck av modet med långt hår. Modsen i Quadrophenia var kortklippta. Och de svenska modsen drack mellanöl. Det var lite mer "Kenta och Stoffe" över det hela.

Burn baby, burn!... Begreppet stekare i innerstan fick en ny innebörd.

Burn-outs på S:t Eriksgatan! "Rockers" hade en stenhård attityd jämfört med de lite vekare men mer modesprättiga "modsen". De allra flesta motorcyklarna var naturligtvis brittiska. Men det sågs även några japsar och TYSKAR! Scootrarna var naturligtvis italienska: Lambretta och Vespa. Fast Lambretta ska det nog helst vara om ska härma den brittiska stilen. Storbritannien var den enda marknaden i Europa där Lambretta dominerade över Vespa. Min pappa hade en Lambretta 125:a som han köpte ny 1954. På den åkte han och mamma ända till Aachen, Liège och Maastricht. Hjälm på skallen? Glöm det. Istället för väskor paketerade de sina medhavda grejer i en wellpappkartong.

Vi som gillar tyskt fick ståpäls av den här caféracern.

Glädjande nog hade det även smugit sig in några tyska cyklar i de brittiska leden. Men här brister det nog lite i autencitet om man strävar efter att återskapa Brighton 1964. Där var det uteslutande brittiska cyklar som "Rockers" kom inmullrande på. Men på S:t Eriksbron sågs en caféracer-stukad BMW R60 av de sex-flänsade, polerade ventilkåporna att döma. Ramen ser också ut att vara R 60. Men vad är det för cool gaffel? Ingen tung Earls-gaffel här inte! Och hjulnavet ser ju rejsigt ut. Fläskig aftermarket tank (Hoske?). Och raka rör. Spana in styrdämparen! Läcker!

BMW R25/3 i fint originalskick.

Härligt att även en liten kvartsliters BMW R25/3:a fick vara med och leka bland de stora grabbarna. Med sina 13 pållar @ 5 800 varv bjöd den dock aldrig på några burn-outs på S:t Eriksbron. Roligt att BMW:s encylindriga hojar, som varit lite förbisedda, nu äntligen kommit till heders.

Se Facebook-eventet!